Till slut blir det av...
Jag har värkt och värkt och värkt och nu har jag värk på riktigt- i armar och ben och kroppen. Och då får det till slut bli av med den där/här bloggen som kommer att handla om allt som har med naturen, växter, blommor och trädgård att göra. Bara för att.
Mina inlägg kommer att variera - buketterna står mitt alterego Anarkistfloristen för. Namnet betyder att jag (förmodligen) aldrig någonsin kommer dela med mig av en rundbunden bukett i spiral. Finns inga blommor i naturen som växer naturligt i en spiral - det är ett mänskligt otyg att förstöra vackert växande blommor i någon hårt tuktad och intvingad snurrformig variant av mänsklig kontroll - usch I say !
Att mixa fult med vackert är min grej !
För mig är buketter meditation och skapande med ett underbart oförutsägbart levande och spretigt material. Och det mesta i naturen är möjligt att buketta av. Jag kan också tycka att vissna buketter som torkat ihop är ljuvliga eller blanda gammalt visset med blommande och spirande ...
Tant Blomma kommer skriva - typ funderingar kring natur, trädgård och allt som det skvalpar över på. Jag kommer också gräva ner mig i trädgårdsböcker, tidningar och prata om trender och varför en del är så himla bra och varför en del suger (för det gör de)
GrönsaksOdling är jag (innerst inne) måttligt intresserad av men jag gör tappra försök varje år - ibland blir det underbart bra som för tre år sedan med det nya fina växthuset - goda orange tomater som sungold och en sorts röda hjärtformade goda raringar och gurkor som växte fint och tyckte det var toppen att klättra omkring på snören bland vindruvor och stora glatt växande tomater. Ett smekmånadsår - vi var liksom kära i varann och allt var på rosa moln - t o m djungelgurkan växte som en speedad lian och gav mängder av djupt äckliga små gurkor som inte gick att äta men det var bara kul o härligt ändå. Skimrande fint att tänka tillbaka på.
Året efter blev det overkligt och outhärdligt varmt - för varmt och torrt. Första sådden tomater blev helt bränd - brända blad blir sorgligt vita och skadade och flera plantor gav upp.
Till slut gav jag också nästan upp med odlandet - satt på trappan, svettades och tittade på en himmel utan ett enda moln och inte en droppe regn och en sol som bara sken oavbrutet. Brunnen sinade men vi hittade en annan brunn med vatten i och känslan var ett slags evolutionär djup lycka.
Däremot älskade rosenskärorna i krukorna det varma vädret - stora som buskar blommade det överallt.
Tomaterna och gurkan satte igång att växa i september när det till slut svalnade och regnet kom.
Det som var fint med den sommaren var att inte heller de bruna glupska varelserna med ursprung i Spanien trivdes. Något de däremot gjorde i år ...alldeles på tok för bra.
Precis så här är det med trädgård och naturen - man får helt enkelt finna sig i att
" it is what it is "
Ps En varning- jag överanvänder utropstecken, i mitt fall ett slags skriftligt ticks ...
Grönt är skönt ! & Flower power ! & välkommen till Bloggen !
